Surfcamp i Berawa som tog mig till Dödens surf på Old Mans bryt

Surfcamp i Berawa som tog mig till Dödens surf på Old Mans bryt

- Oh, shit! Big mama is coming, ropar surfinstrultören gällt och paddlar med vana, blixtsnabbt ut mot horisonten.

Big mama är det största av vågseten som rullar in med ett visst intervall och består av mycket mer vatten än de andra vågintervallen. Med rådande förhållanden är Big Mama så aggressiva att de tar med sig allt och alla i sin väg. OM man inte hinner ut…eller är ett sånt vasst proffs att man hinner ta dem.

Jag känner direkt hur adrenaliner skenar. Med full mutter rusar det ut i kroppen, tar strypgrepp kring min hals och kör runt i magen och ut i vaderna så att de krampar.

– Faaaan, skrik-tänker jag.

Big mama är det värsta jag vet. Jag upplever noll kontroll. Och vågorna är oerhört mycket större än vad jag är van vid. Nu är de 2-3meter. Hela 3,5 meter höga när Big Mama rullar in.

Panikslagen slänger jag mig framåt på surfbrädan och försöker att sträcka mina redan utmattade armar så långt fram jag möjligtvis kan. Paddlar i förtvivlan rakt mot vattenväggen som sakta börjar ta form 10 meter framför mig.

Jag måste förbi, jag bara måste förbi, annars kommer jag dö…

Ett paddeltag till, ett till, ett till. Andas. Andas. Andas. Syresätt musklerna.

Fem meter framför mig nu, väggen ställer sig på tå. Krusar sig högst upp. Jag kommer inte hinna förbi… Två sekunder senare, slår den. Rakt över mig sköljer den okontrollerat som en tung sammetsfilt. Surfbrädan trycks ner under ytan med sådan kraft att jag tappar greppet om det. Vattnet kastar sig runt mig. Jag snurrar bokstavligen Runt runt runt. Vet inte vad som är upp eller ner. Luft, jag behöver luft. Jag är vettskrämd!

I chocken att bli sköljd blåste jag ut all luft. Förtvivlat försöker jag nu söka ytvattnet, men leachen drar mig efter surfbrädan som fortfarande tumlar runt under trycket från vattenmassorna. Jag vet inte vad som är upp, vad är ner. Det blir mörkare, linan sliter i mig. Försöker simma åt andra hållet, där jag tror att vågen har passerat och jag kan nå ytan. Just nu har jag fullkomlig panik. Ångest. Jag får ingen luft. Lungorna pressar i sidorna. Jag har glömt allt om att slappna av. Ovanför mig är det fortfarande metervis av vatten, ser att det bubblar runt omkring. Nu har linan slutat dra i mig så jag gör ett försök att ta mig uppåt.

Om tre, två, en sekund måste jag få luft, annars drunknar jag.

Vattnet tunnas ut, ljuset kommer närmare. Jag tar i från tårna och når tillslut den skummande vattenytan med ert stort kippande ljud och skärrade uppspärrade ögon. Fy fan, det här är det värsta jag varit med om! Jag slänger mig mot brädan för att få pusta ut och blickar mot horisonten. En till jättevåg är påväg rakt mot oss.

⁃ Drop the board, ropar guiden. And dive deeeeeep!

Mer hör jag inte innan vågen slår. Jag kastar mig åt sidan och djupdyker. Söker botten och försöker komma förbi de starka strömmarna som följer med vågens slag. Adrenalinpåslaget är påtagligt. Pulsen rusar. Jag är vettskrämd. Linan drar i mig, känns som en fet fisk som man försöker få upp med en väldigt för kort lina. Upp till ytan igen, suger i mig lite luft. Sen kommer ytterligare en Big mama. Kast åt sidan, dyker djupt, letar ytan och sedan upp igen. Det var sista!

Jag vill inte mer…

Det var första dagen på vårt surfcamp i Berawa. Vi var ute på Old Mans surfbryt. Jag trodde verkligen att det skulle gå illa, dödens surf, men jag överlevde och jag tog några skakiga vågor efteråt. De var inte vackra.. De tre efterföljande dagarna var vågorna lika stora och jag var rädd, men fasen, jag ville inte fega ur och köra i nybörjargruppen. Så de första dagarna surfade jag vågor som helt klart var över min förmåga. En våg på 2,5 meter tog jag när vi surfade i Kedungo. Får man vara impad av sin bedrift? Eller är jag för självgod då…?

Kedungo, här surfade jag min största våg någonsin!!

En vecka på surfcamp i Berawa

På SurfWG bor vi en vecka och surfar varsin session per dag. Indelade i tre nivåer med riktigt vassa surfinstruktörer. Personalen är supergullig och de fullkomligt älskar Sixten. Leker med honom så snart de är lediga. De lagar käk, matar honom, visar honom trädgården och lär honom balinesiska. Stora ytor, egen restaurang, två pooler och många teorilektioner. Både i poolen och videoanalyser på kvällarna. Myclet skönt häng med alla gäster, mest tyskar. Framförallt är det kul att få åka runt och testa olika surfbryt runtom på Balis sydkust med bra guider. Lite över vår resebudget, men det har varit så värt det.

Andreas har utvecklats enormt. Belönad med en ny surfbräda (hur ska vi få plats med alla brädor hemma) vässade han till sin teknik och fick riktigt bra feeling i vattnet. Nu har vi två veckor till att öva innan det är dags att dra hem igen!

Mina favoriter på solterassen @surfwgLeka, leka, leka.Andreas födelsedag. Entrecote och rödpang!

En som gillar surfcamp!

Pin It on Pinterest