Santa Rosa nationalpark och ensamsurf vid Witches’ rock

Santa Rosa nationalpark och ensamsurf vid Witches’ rock

Vinden smeker långsamt de stora, gröna bladen i eftermiddagsluften. Den bär med sig mjuk friskhet och fukt här,där vi sitter med djungeln som omsluter oss tätt, tätt. På långt avstånd hörs ett obestämt kraxande ljud från en fågel vi aldrig hört förut. Myggorna är många, små och intensiva. Inte en hudflik får sticka ut, för då hugger de tag direkt. Vi är prickiga korvar som kliar, kliar, kliar!

Det är tisdag den 3:e januari och vi har just mött upp vår vän Luis i Santa Rosa National Park i nordvästra Costa Rica. Hela 30 % av Costa Ricas landskap är naturskyddsområden och enligt Luis är Santa Rosa den bäst bevarade och mest otillgängliga platsen. Av världens alla djur finns 5% av arterna här och jag hoppas innerligt på att få se både sengångare och den mer sällsynta tapiren.

Inkvarterade i ett spartanskt rum med bunkbed, är djungeln och de många djuren våra enda grannar. 15 dollar pröjsar vi för att få vistas i parken. Öl går inte att få tag på, men turligt tog fick vi med en flaska med rom. Närmsta strand är Playa Naranja 12 km västerut på en stenig väg. Ett mycket känt surfbreak – Witches’ cliff. Morgondagen lutar åt en lång 3 timmars promenad med machete i ena handen och en bräda i den andra.

IMG_5676

 

Vårt boende, inkvarterade i forskningscentrats övernattningsrum.

IMG_0092 IMG_4357

Några mindre charmiga djur som hängde i vårt område.

IMG_4352

 

Luis, Andreas och jag. I bakgrunden lurar aktiva vulkaner.

IMG_5672

Framme vid Playanarajo efter 2,5 timmes vandring i tuff, stenig terräng.  Här kunde vi njua av 8 km, orärd strand. Helt ostört. Helt stört overkligt!

IMG_5671

 

Witches’ rock, en kanonbra surfspot vid högvatten. Tyvärr kunde vi inte stanna så länge, men kanske att man kommer tillbaka hit. En riktig pärla!

 

Pin It on Pinterest